Absurditeter
Pansarvagenen, jag kommer inte ihåg vad det heter på riktigt men du förstår vad jag menar, som jag och Ellinor hittade på en skolgård i förrgår när vi tog en liten utforskarpromenix är något av det mindre underliga.
Tågen av gamla människor med röda fanor vi såg på Röda torget ,där vi var precis innan, var snäppet mer underliga. Jag fick senare reda på att det var Lenins födelsedag och då blev det genast mer förståeligt. Nejlikorna på Stalins lilla monument var i alla fall lite förvånande och den svamlande gamla tanten som gick före mig och Ellinor ner i Lenins mausoleum, hon som grät, var mer sorglig och fin. Hon hade nästan inga tänder.
Vi drog iväg till marknaden vid metrostationen vid universitetet, där hojtades det "Såra" längs marknadsbåsen. Det var såklart min käre vän och stalker Max, jag hade gjort misstaget att ge honom mitt telefonnummer någon vecka tidigare, och hans vän Oleg. Efter en liten pratstund där vi berättade att vi skulle laga soppa sprang den ena av dom iväg och kom straxt tillbaka med en stor plastkasse full med potatis, lök och ett stort kålhuvud. Det var till oss. Vi tackade och bockade. Är inte det lite konstigt? Jo faktiskt. Något annat som är konstigt och lite tragiskt är att det är så många från Tadjikistan i Moskva. Hittills har jag pratat med fyra försäljare från marknader och två pirogbagargummor, dom som säljer dom supergoda, superbilliga pirogerna nere vid stadion på andra sidan floden, och alla var från Tadjikistan utom en som var från Usbekistan. Det finns inte så mycket jobb i Tadjikistan tydligen men Max marknadskillen har två bilar där borta har han sagt.
Det allra underligaste som hänt mig var ändå att få träffa Tyskens nya fru. "Tysken" är Andreas granne och heter egentligen något så fint som Jan-Henning, men har bytt namn till Julian av personliga skäl. Han är nitton år gammal, straxt under en och sextio lång, har gula tänder och luktar kön. Han är ganska trevlig när han är glad, det var han som lagade pannkakor till mig på min födelsedag, men oftast ber han om pengar eller pratar om sig själv, självmord, mord eller om att hitta en fru. Ibland fräser han också.
Nu har han hittat en fru. Efter många resor ut i landet som tyvärr alla slutat i misslyckande har han äntligen hittat en moskvatjej. Hon verkar rätt normal och ser snäll ut. Hon har övergett sin familj här i Ryssland och efter dom gift sig ska dom flytta till Tyskland. Det är fint, Tysken hatar Tyskland men han gör det för hennes skull.
Det som inte var lika fint var att vakna till deras morgonaktiviteter. Jaja, det är väl bara att vara glad att han är glad.
Mängden läxor vi får är också smått absurd, så helgen lär inte bli särskillt vild, tråkigt nog.
Lite skolk och lite Lenin
Förra veckan, eller om det var veckan innan dess, tid är lite svårt att räkna ibland, skolkade jag och Andreas lite. Jo, det gjorde vi faktiskt, och nej, det vet jag att man inte ska göra, men nu gjorde vi det i alla fall. Det var fantastiskt väder och vi satt utomhus och pluggade, åt fil och müsli på trappen till vår flygel med korridorskompisarna, vi var ute och sprang och gjorde grejer.
Nu vill jag ju inte prata om vädret, men jag känner att jag måste. För efter denna fantastiska vecka, som jag tror var förra veckan, så har det blivit helt sjukt kasst väder. Det har börjat snöa igen. Det är kalla äcklig blåst som tränger in under tröjan och halsduken och draget i rummet gör att jag sover dåligt.
Imorgon är jag ledig, det är jag varje onsdag. Då ska jag försöka muntra upp mig själv med ett besök hos min favoritkommunistgubbe. Jag vet inte vem ni andra tycker är den vassaste av alla dom där gamla profilerna men enligt mig är Lenin den allra bästa. Varför? Ingen aning, han var ryss och det är lite ballt, men han är färdigrestaurerad för i år och har fått ny finkostym på. Jag kanske ska köpa en liten blomma.
Konst är skadligt
Igår kände jag mig lite vild, trotsade hostan och gick ut på konstmuseeum. Färden gick, genom ändlösa byten mellan stationer, till Tretjakovskajastationen och det närliggande Tretjakovskajamuseet. Det är inhyst i en stor tegelröd byggnad jag borde veta mer om och innehåller den typ av målningar man målade innan man gjorde konst, dvs porträtt, bilder från sagor, bilder av stora händelser och vackra landskap. Dom har också en stor samling av ikoner som var väldigt fin, lite tråkig, men väldigt fin. Det var lite så med hela museet faktiskt.
För ett par veckor sedan var vi på Tretjakovskajamuseet för modern konst, det var gigantiskt och hade sånt som man kan prata om lite mer, alla dom moderna ismerna samt kul popkonst från sovjettiden. Det var lite roligare men det var samtidigt så otroligt stort att det var svårt att möta allt med den entusiasm det förtjänar. Egentligen borde man ha guide och ta ett stycke i taget.
Efter att vi gått och tittat på björkar, gubbar i peruk och jesus i guldram tittade vi in på McDonnalds. Senare på kvällen fick jag sota för min trots och min längtan efter finkultur och fick kallsvettningar och än värre hosta. Konst är skadligt för hälsan.
