Absurditeter
Att bo i Moskva är absurt. Det finns så mycket här som är underligt, här är lite av det:
Pansarvagenen, jag kommer inte ihåg vad det heter på riktigt men du förstår vad jag menar, som jag och Ellinor hittade på en skolgård i förrgår när vi tog en liten utforskarpromenix är något av det mindre underliga.
Tågen av gamla människor med röda fanor vi såg på Röda torget ,där vi var precis innan, var snäppet mer underliga. Jag fick senare reda på att det var Lenins födelsedag och då blev det genast mer förståeligt. Nejlikorna på Stalins lilla monument var i alla fall lite förvånande och den svamlande gamla tanten som gick före mig och Ellinor ner i Lenins mausoleum, hon som grät, var mer sorglig och fin. Hon hade nästan inga tänder.
Vi drog iväg till marknaden vid metrostationen vid universitetet, där hojtades det "Såra" längs marknadsbåsen. Det var såklart min käre vän och stalker Max, jag hade gjort misstaget att ge honom mitt telefonnummer någon vecka tidigare, och hans vän Oleg. Efter en liten pratstund där vi berättade att vi skulle laga soppa sprang den ena av dom iväg och kom straxt tillbaka med en stor plastkasse full med potatis, lök och ett stort kålhuvud. Det var till oss. Vi tackade och bockade. Är inte det lite konstigt? Jo faktiskt. Något annat som är konstigt och lite tragiskt är att det är så många från Tadjikistan i Moskva. Hittills har jag pratat med fyra försäljare från marknader och två pirogbagargummor, dom som säljer dom supergoda, superbilliga pirogerna nere vid stadion på andra sidan floden, och alla var från Tadjikistan utom en som var från Usbekistan. Det finns inte så mycket jobb i Tadjikistan tydligen men Max marknadskillen har två bilar där borta har han sagt.
Det allra underligaste som hänt mig var ändå att få träffa Tyskens nya fru. "Tysken" är Andreas granne och heter egentligen något så fint som Jan-Henning, men har bytt namn till Julian av personliga skäl. Han är nitton år gammal, straxt under en och sextio lång, har gula tänder och luktar kön. Han är ganska trevlig när han är glad, det var han som lagade pannkakor till mig på min födelsedag, men oftast ber han om pengar eller pratar om sig själv, självmord, mord eller om att hitta en fru. Ibland fräser han också.
Nu har han hittat en fru. Efter många resor ut i landet som tyvärr alla slutat i misslyckande har han äntligen hittat en moskvatjej. Hon verkar rätt normal och ser snäll ut. Hon har övergett sin familj här i Ryssland och efter dom gift sig ska dom flytta till Tyskland. Det är fint, Tysken hatar Tyskland men han gör det för hennes skull.
Det som inte var lika fint var att vakna till deras morgonaktiviteter. Jaja, det är väl bara att vara glad att han är glad.
Mängden läxor vi får är också smått absurd, så helgen lär inte bli särskillt vild, tråkigt nog.
Pansarvagenen, jag kommer inte ihåg vad det heter på riktigt men du förstår vad jag menar, som jag och Ellinor hittade på en skolgård i förrgår när vi tog en liten utforskarpromenix är något av det mindre underliga.
Tågen av gamla människor med röda fanor vi såg på Röda torget ,där vi var precis innan, var snäppet mer underliga. Jag fick senare reda på att det var Lenins födelsedag och då blev det genast mer förståeligt. Nejlikorna på Stalins lilla monument var i alla fall lite förvånande och den svamlande gamla tanten som gick före mig och Ellinor ner i Lenins mausoleum, hon som grät, var mer sorglig och fin. Hon hade nästan inga tänder.
Vi drog iväg till marknaden vid metrostationen vid universitetet, där hojtades det "Såra" längs marknadsbåsen. Det var såklart min käre vän och stalker Max, jag hade gjort misstaget att ge honom mitt telefonnummer någon vecka tidigare, och hans vän Oleg. Efter en liten pratstund där vi berättade att vi skulle laga soppa sprang den ena av dom iväg och kom straxt tillbaka med en stor plastkasse full med potatis, lök och ett stort kålhuvud. Det var till oss. Vi tackade och bockade. Är inte det lite konstigt? Jo faktiskt. Något annat som är konstigt och lite tragiskt är att det är så många från Tadjikistan i Moskva. Hittills har jag pratat med fyra försäljare från marknader och två pirogbagargummor, dom som säljer dom supergoda, superbilliga pirogerna nere vid stadion på andra sidan floden, och alla var från Tadjikistan utom en som var från Usbekistan. Det finns inte så mycket jobb i Tadjikistan tydligen men Max marknadskillen har två bilar där borta har han sagt.
Det allra underligaste som hänt mig var ändå att få träffa Tyskens nya fru. "Tysken" är Andreas granne och heter egentligen något så fint som Jan-Henning, men har bytt namn till Julian av personliga skäl. Han är nitton år gammal, straxt under en och sextio lång, har gula tänder och luktar kön. Han är ganska trevlig när han är glad, det var han som lagade pannkakor till mig på min födelsedag, men oftast ber han om pengar eller pratar om sig själv, självmord, mord eller om att hitta en fru. Ibland fräser han också.
Nu har han hittat en fru. Efter många resor ut i landet som tyvärr alla slutat i misslyckande har han äntligen hittat en moskvatjej. Hon verkar rätt normal och ser snäll ut. Hon har övergett sin familj här i Ryssland och efter dom gift sig ska dom flytta till Tyskland. Det är fint, Tysken hatar Tyskland men han gör det för hennes skull.
Det som inte var lika fint var att vakna till deras morgonaktiviteter. Jaja, det är väl bara att vara glad att han är glad.
Mängden läxor vi får är också smått absurd, så helgen lär inte bli särskillt vild, tråkigt nog.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej Zara, det är roligt att läsa din blogg tycker vi här hemma. Vi är hemkomna från Spanien nu. Vi ses nog snart. Kramar fr¨ån farmor och farfar.
Trackback
