Den kvinnliga organismen
Jag tycker att det är väldigt fint att man kan åka tillbaka i tiden och att det är så enkelt, det är bara att ändra geografiskt läge. På vissa öar i Oceanien lever folk som vi i norden gjorde för flera tusen år sedan, i byar i mellanöstern som vi levde för några hundra år sedan.
I Ryssland kan man resa ett bekvämt antal årtionden tillbaka, tillbaka till tiden då män var män, kvinnor var kvinnor och det fanns en väldigt bestämd bild hur dom respektive skulle vara. Visst står det kvinnor i vaktkostym och med gevär i vaktkurerna vid universitetet, men mestadels bär kvinnor höga klackar och mycket smycken och arbetar med saker som inte anses lika krävande. Går man på vår lärares ord (vår före detta lärare tyvär) är det en allmän uppfattning att kvinnor inte ska hantera lika mycket ansvar som män och att kroppsarbete, statsluft och vibrerande verktyg är rentav "farliga för den kvinnliga organismen". Detta såg hon som självklart och en bra motivering till varför ryska kvinnor inte får bli brandmän, piloter eller bör arbeta som vare sig gruvarbetare eller byggnadsarbetare. Det var farligare för kvinor än för män på grund av våra fysiska skillnader. Jag tycker att det är jättefint med omtanken, verkligen, men det är svårt att höra som ung svensk kvinna att (nu antar jag här) min livmoder hindrar mig från att flyga flygplan.
Nu har vi en ny lärarinna, som visserligen är mycket kompetent, men inte alls lika trevlig.
Min egen organism mår kasst. Min livmoder mår numera utmärkt, den har lugnat ner sig och slutat reagera på hormonerna från mitt preventivmedel jag har så stor nytta av i Ryssland. Däremot har jag åkt på en riktigt äcklig förkylning. Det är det tydligen många andra som har just nu också. Det känns som att min näsa suger upp all vätska från min kropp och omvandlar den till snor. Jag har fått brusmedicin från två olika korridorskamrater och vilat en massa, hela dagen faktiskt, men jag känner mig ändå halvt bortdomnad i huvudet. Andreas är också sjuk så vi snorar lite på varandra och slappispluggar i sängen. Det är lite roligare att vara sjuk tillsammans än att vara sjuk ensam.
I Ryssland kan man resa ett bekvämt antal årtionden tillbaka, tillbaka till tiden då män var män, kvinnor var kvinnor och det fanns en väldigt bestämd bild hur dom respektive skulle vara. Visst står det kvinnor i vaktkostym och med gevär i vaktkurerna vid universitetet, men mestadels bär kvinnor höga klackar och mycket smycken och arbetar med saker som inte anses lika krävande. Går man på vår lärares ord (vår före detta lärare tyvär) är det en allmän uppfattning att kvinnor inte ska hantera lika mycket ansvar som män och att kroppsarbete, statsluft och vibrerande verktyg är rentav "farliga för den kvinnliga organismen". Detta såg hon som självklart och en bra motivering till varför ryska kvinnor inte får bli brandmän, piloter eller bör arbeta som vare sig gruvarbetare eller byggnadsarbetare. Det var farligare för kvinor än för män på grund av våra fysiska skillnader. Jag tycker att det är jättefint med omtanken, verkligen, men det är svårt att höra som ung svensk kvinna att (nu antar jag här) min livmoder hindrar mig från att flyga flygplan.
Nu har vi en ny lärarinna, som visserligen är mycket kompetent, men inte alls lika trevlig.
Min egen organism mår kasst. Min livmoder mår numera utmärkt, den har lugnat ner sig och slutat reagera på hormonerna från mitt preventivmedel jag har så stor nytta av i Ryssland. Däremot har jag åkt på en riktigt äcklig förkylning. Det är det tydligen många andra som har just nu också. Det känns som att min näsa suger upp all vätska från min kropp och omvandlar den till snor. Jag har fått brusmedicin från två olika korridorskamrater och vilat en massa, hela dagen faktiskt, men jag känner mig ändå halvt bortdomnad i huvudet. Andreas är också sjuk så vi snorar lite på varandra och slappispluggar i sängen. Det är lite roligare att vara sjuk tillsammans än att vara sjuk ensam.
Kommentarer
Trackback
