Cirkus Nikolina
Efter lite stress i den vackra moskvametron kom vi fram till den stora byggnaden i dom centrala delarna. Där inne fanns djur man kunde fotograferas med (tiger, kamel, pudlar m.m.), sockervadd, vodka och fåniga peruker och lysstavar. Vi satt i mitten på en av sidorna, där biljetterna var lite billigare, och fick där se akrobater, ryttare, en trollkarl, en clown, katt- och illertämjare, en stackars björn och en fantastisk tjej som jonglerade med med fötterna. Men så kom det obehagliga.
Akten vi hört om och som vi kommit för att se, bara för att se om det verkligen var sannt, inkluderade chimpanser och deras tränare utklädda till världens mest förföljda folkgrupp - judar. I den lilla manegen hölls ett judisk bröllop med tillhörande fest, där bl.a. en apmexian och apelvis uppträdde. Aporna var självklart väldigt fina och deras rynkiga ansikten är roligt att se, men skrattet sätter sig liksom i magen när apbruden svmimmar när hon får se alla brällopsgåvorna. Den giriga judeapan, vem kom på det skämtet?
Jag undrar hur dom resonerade när dom skulle sätta upp föreställningen, vem kom på apnumret? Varför tyckte alla att det var en bra idé, så pass bra att dom spelar numret i flera månader? Varför kan man göra det i ett Europeiskt land idag? Vår lärarinna blev chockad när hon fick höra om numret, tydligen är inte antisemitismen så utbredd i Ryssland, men ändå, tydligen så pass acepterad så att Moskvas enda vinteröppna cirkus får ha en apshow med antisemitskt tema helt utan självdistans.
Det tog ett tag att må riktigt bra efteråt.
Rum 317, rum 818
Rum 818, Humanitära corpus, hus 2, där har vi våra lektioner. Vi har lektioner tisdag till fredag från halv tio till två med en liten rast man hinne räta frukt på. Jag är alltid skithungrig sista timmen. Vår lärare har vi inte så bra på vad hon heter. Hon skrev upp sitt namn på tavlan första dagen och då ansträngde jag mig verkligen för att lägga patronymikonet på minnet eftersom jag vet att det är viktigt för ryssar, men jag missade resten av namnen. Läraren, någonting Michailovna någonting, är jättebra. Hon är rolig och förstående och håller lektionerna helt på ryska. Mest sitter vi och pratar om Sverige och Japan med lite olika teman som ex. vad kungen har på sig, hur Pippi Långstrump ser ut och vilken person man absolut inte skulle anställa på sin tidning.
Idag åker mina och Andreas studiekamrater. Eri åker till St:Petersburg och sen hem till Japan och Leif flyger hem till Malmö. Det innebär att det hädanefer bara kommer vara jag och Andreas i gruppen, och så läraren. Det kommer bli sjukt lyxigt.
Födelsedagen
Igår, den 14:e februari, fyllde jag år. Det var en jättebra födelsedag.
Jag, Andreas, vår japanska studiekamrat Eri och den underlige lille tysken åkte till Kreml på förmiddagen, men det var inte mycket att titta på direkt och vi hade inte köpt biljetter till museumet heller. Det snöade dessutom så ymnigt att det var svårt att se. På Röda Torget såg vi hela tre brudpar med fluffiga marängklänningar, finkostymer, pälsar och paraplyer som skulle fotografera sig vid Vassilijkatedralen. Dom drack champagne och ropade "gorka" precis som karaktärerna gjorde i vår gamla ryskabok från nybörjarkursen i Stockholm. Lite var stans på torget var det snöbollskrig. Lenins mausoleum stängde precis när vi kom dit så det får bli en annan dag, balsamerade berömdheter måste man ju se när man har chansen.
Efter Kreml blev det lunch och något glas vodka för att värma oss på ett shashlikställe och sen begav vi oss av till en stor bokaffär. Där köpte jag mig själv en födelsedagspresent, "Kackel i hönsgården" av Sven Nordkvist på ryska.
När vi kommit hem förberedde japanskan och tysken en överaskning till mig och sen kom dom och knackade på och sjöng Happy Birthday med mjölkchokladfyllda pannkakor och choklad. Andreas hade köpt ett gulligt födelsedagskort, såntdär man ställer upp, med en kattunge, ballonger och grejer. Det var en jättetrevlig middag och vi skålade för mig, åt och pratade. Efter midagen gick vi upp till fjärde våningen där tysken spelade piano för oss och när grannarna börjat klaga gick vi ner till mig och pratade tills det var dags för Eri att gå hem.
Jag kunde kappt ha haft en bättre födelsedag.
Ska det vara så här?
Igår kokade jag och Andreas rödbetor till middag och åt på mitt lilla rum. En rödbeta var rutten och behövde slängas. Grönsaker, fick vi höra senare av vår lärare, ska man tydligen inte köpa på stormarknad utan på marknaderna. Senare på kvällen spelade Andreas granne, den underlige lille tysken, piano för oss i en liten salong på våningen över. Vi sjöng "Kalinka" tillsammans med våningens tillsynskvinna. Den lille tysken är verkligen underlig. Han pratar mycket och har många, lite kontroversiella skulle man kunna säga, åsikter angående Ryssland. Ikväll ska han laga snitsel åt mig och Andreas, det ska blir trevligt.
Det jag undrar är om nästkommande studievecka kommer bli likadan? Blir den det kan jag dra mig till slutsatsen att Moskva åtminstånne är lite magiskt.
Anlänt i Moskva
Idag kom jag och min kompis Andreas till den ryska huvudstaden. Flyget till Ryssland gick bra, det gick från Arlanda 10.05 och med på planet fanns det ryska hockeylaget som just förlorat mot Sverige. Det kändes lite spännande och både jag och Andreas blev lite förvånade över att dom flög ekonomiklass, dom borde ju ha lite större status, gärna eget plan, men det kanske dom bara får när dom vinner.
Väl framme blev vi mottagna av en trevlig rysk man anställd av resebolaget som skjutsade oss till MGU, universitetet där vi ska studera. Moskva har varit dimmigt och nollgradigt hela dagen och vattenpölarna på gatorna är gigantiska. Vår chaufför ledde oss in till vår våning på universitetet där vi ska bo och vi fick träffa vår våningstant som visade oss våra rum och gav oss en förenklad verision av reglerna som gällde. T.ex. inget boom-boom på natten. Det är lugnt för mig.
Vår husdel, eller corpus som dom kallar det, har en massa spännande lukter. Entren luktar dill och gammal svettig sko, Andreas rum luktar korv och hans grannes rum luktar apa. Mitt rum luktar gott, helt normalt, det är jätteskönt, så att jag kan få en liten näspaus. Det finns inget kylskåp men att ställa kefirpaket och frukt mellan förnstren i vad som skulle kunna kallas ett tvåglasfönster hoppas jag ska gå bra, det får jag se imorgon.
Jag kan tipsa om Andreas blogg: retrospektiv.wordpress.com
