zaraimoskva

Som du förstått är jag återigen i Ryssland. Det känns skönt på något vis, som att plötsligt komma ihåg ett minne man glömt och plötsigt står allt klart för en. Allting kom tillbaka. Trots att jag aldrig tidigare varit i S:t Petersburg känns allt bekant. Trafiken, alltings storlek, sättet att annonsera, ljuden från klackskor... När jag gick nerför Nevskij Prospekt kom jag på mig själv med att le. Jag är tillbaka.

Resan började för mig och min klass på fem andra igår tidigt på morgonen med tåg till Lund och sen till Stockholm. I Stockholm väntade färjan till Hesingfors. Om den kan inte mycket mer sägas än att den var lika tragisk och samtidigt fin som kryssningsfärjor fulla med pensionärer alltid är. Krystade uppträdande, finskt dansband och taxfreegluttande. En finlandssvensk tjej från en annan klass hade kollat upp hur vi skulle komma till fjärrbussterminalen och vilket bolag vi skulle åka med så att hitta var inga problem. Väl där blev vi uppraggade av en ryska som tog mer än tvåhundra euro mindre för bussplats så ett snabbt val gjordes och sen skyndade vi med henne till deras marshrutka (en privatägd minibuss i linjetrafik.)

Marshrutkan var trång men bekväm, saknade säkerhetsbälten och hade rätt rostiga stötdämpare. Ryssen körde på det gamla vanliga mottot "kör så fort du kan och kör om så mycket du kan". Mottot gäller även på lätt överbelastede, för smala, gropiga vägar där man inte alltid ser om det kommer mötande trafik. Nu låter det kanske som att jag klagar, men det är inte sant, jag kännde mig väldigt levande, specielllt i dom mest vågade omkörningarna. Det var en smidig resa och det tog ungefär sex timmar för oss att komma in och parkera vid Nevskij Prospekt - den stora tjusiga huvudgatan.

Precis vid Kazanskijkatedralen bor jag nu i sovsal på ett trevligt hostel. I vårt rum är det bara vi sex på eursiaprogramet på Österlens folkhögskola vilket känns tryggt. Nu är det dags för oss att gå ut och kolla in staden och få oss någonting att äta. Det röstast för borsjtj.