Möten med tonåringar och sanningssägare
Efter en sånhär dag är det inte konstigt att man är trött. Från tio ungefär har vi åkt runt staden för olika möten, emellan dom har vi haft kanske en timme till lunch och sen förflyttning till nästa ända till efter åtta på kvällen.
Vi började dagen med att åka till en organisation som heter Memorial. Det är en ickestatlig organisation som sysslar med att försöka leta upp Stalintidens offer genom att gräva i arkiv som länge varit stängda, en del är det fortfarande, dom letar upp massgravar, skriver rapporter och sätter upp minnesmärken. På det kontoret vi var på idag arbetar dom med mänskliga rättigheter idag, diskriminering av minoriteter och så vidare. Vår kontakt berättade om Putin och regeringen och det ryska samhället. Hon tog upp sjuka företeelser i dagens Ryssland, som när Nashi, en politisk ungdomsrörelse (tänk lite Putins hitlerjugend) i tusental spärrade en demonstration dansandes runt demonstranterna i tomtekläder. Enligt vår föreläsare är Putin, precis som Stalin, personligt ansvarig för mord. Hon var väldigt frispräkig, provokativ och pratade i ett. Det var riktigt härlig att höra all skit hon berättade om regeringen, även om man blir upprörd, regeringen motarbetar nämligen Memorial.
Nästa stopp var en riktigt rysk lunch, med kompot, och sen en skola där vi pratade lite med ryska sextonåringar. Dom behövde öva sin engelska och vi ville kolla vad dom lär sig i skolan, deras inställning till politik och sånt. Det visade sig att dom inte diskuterade alls miljöhotet, att Europa innebär civilisation och att killarna var rädda för att inte komma in på universitetet för det innebär att dom måste göra värnplikt. I Ryssland blir nyinkomna soldater missandlade och någon dör nästan varje dag. Vi pratade lite med dom om Memorial och då såg alla förfärade ut. Vi ville bara veta hur mycket dom visste men dom visste tydligen ingenting om alla dom miljoner människor som passerat igenom gulag, om deporteringar och massgravar. Lären såg lika förfärad ut och desutom besvärad. Den delen av historien vill man inte ta i. Vi fikade och skämtade lite och sen iväg till nästa!
Nästa var två kortare föreläsningar om S:t Petersburg på universitet, plus lite anekdoter och samtal om tillständet i Ryssland och lite politiska frågor, sånt som alltid dyker upp.
Dagen slutade officiellt med en billig middag med vår lärare och en kontaktperson, Igor som vi gav lite dyr konjak som tack för hjälpen. Dagen är inte riktigt slut än, men hjärnan är helt slut. Jag var lite rädd att alla dagar skulle vara såhär men imorgon blir det lugnare med museibesök och en till kvällsföreläsning på universitetet, för att inte nämna kvällen på jazzklubb. Man har det bra här. Jag är så sjukt glad för att jag fått möjligheten att göra det här.
Vi började dagen med att åka till en organisation som heter Memorial. Det är en ickestatlig organisation som sysslar med att försöka leta upp Stalintidens offer genom att gräva i arkiv som länge varit stängda, en del är det fortfarande, dom letar upp massgravar, skriver rapporter och sätter upp minnesmärken. På det kontoret vi var på idag arbetar dom med mänskliga rättigheter idag, diskriminering av minoriteter och så vidare. Vår kontakt berättade om Putin och regeringen och det ryska samhället. Hon tog upp sjuka företeelser i dagens Ryssland, som när Nashi, en politisk ungdomsrörelse (tänk lite Putins hitlerjugend) i tusental spärrade en demonstration dansandes runt demonstranterna i tomtekläder. Enligt vår föreläsare är Putin, precis som Stalin, personligt ansvarig för mord. Hon var väldigt frispräkig, provokativ och pratade i ett. Det var riktigt härlig att höra all skit hon berättade om regeringen, även om man blir upprörd, regeringen motarbetar nämligen Memorial.
Nästa stopp var en riktigt rysk lunch, med kompot, och sen en skola där vi pratade lite med ryska sextonåringar. Dom behövde öva sin engelska och vi ville kolla vad dom lär sig i skolan, deras inställning till politik och sånt. Det visade sig att dom inte diskuterade alls miljöhotet, att Europa innebär civilisation och att killarna var rädda för att inte komma in på universitetet för det innebär att dom måste göra värnplikt. I Ryssland blir nyinkomna soldater missandlade och någon dör nästan varje dag. Vi pratade lite med dom om Memorial och då såg alla förfärade ut. Vi ville bara veta hur mycket dom visste men dom visste tydligen ingenting om alla dom miljoner människor som passerat igenom gulag, om deporteringar och massgravar. Lären såg lika förfärad ut och desutom besvärad. Den delen av historien vill man inte ta i. Vi fikade och skämtade lite och sen iväg till nästa!
Nästa var två kortare föreläsningar om S:t Petersburg på universitet, plus lite anekdoter och samtal om tillständet i Ryssland och lite politiska frågor, sånt som alltid dyker upp.
Dagen slutade officiellt med en billig middag med vår lärare och en kontaktperson, Igor som vi gav lite dyr konjak som tack för hjälpen. Dagen är inte riktigt slut än, men hjärnan är helt slut. Jag var lite rädd att alla dagar skulle vara såhär men imorgon blir det lugnare med museibesök och en till kvällsföreläsning på universitetet, för att inte nämna kvällen på jazzklubb. Man har det bra här. Jag är så sjukt glad för att jag fått möjligheten att göra det här.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Hej Zara-fina!
Du verkar verkligen ha jätteintressanta och kul dagar. Det är alltid roligt att komma tillbaka till ställen man trivts på och känner sig hemma så jag förstår att det känns härligt! Hoppas att inte alla vill öva sin engelska med dig så att du kan öva din ryska.
Vi ses snart, kanske när du är på hemväg.
Puss,
mammi
Trackback
