zaraimoskva

Dom vänner jag fått här är helt fantastiska, dom ställer upp i alla lägen. Ibland med en kram, ibland med en komplimang, en axel att gråta mot eller en gemensam kopp te eller lite svenskt godis. Dom lyssnar, uppmuntrar och kommer med bra råd, uppriktigt och kärleksfullt.

Just nu är det lite kärleksproblem på gång, inget som jag vill skriva om här, för jag har bestämt mig för att det inte ska få förmörka min så fina Moskvavistelse. Det är sådant som får en att se att man har vänner och hur mycket dom betyder, och hur viktig man är för dom. Här har jag vänner som, efter att jag kännt dom mellan tre månader och en vecka, lämnar dörren öppen ifall jag skulle vilja prata under natten och erbjuder sig att sitta uppe hos mig. Bara ifall jag inte skulle kunna sova.

Trots det är det skönt med lite tystnad och luft, att slippa tänka litegranna. Skogarna mitt i metropolen Moskva är stora, vilda och fulla av blommande fruktträd. Det har regnat en del och gräset och nässlorna doftar gott, alltså perfekt för att vädra ur sig själv.

Jag kommer sakna Moskva så mycket. Det är som att ingenting är på riktigt här, en konstig paus från ens verkliga liv där jag inte behöver jobba eller tänka på framtiden. Visserligen involverar det också att tvätta trosor i handfatet med mormors tvål (tack så mycket kära mormor, den har varit en skatt, jag använder den till allt och den luktar så gott), bära tunga vattendunkar och lyssna på Tyskens självmordstankar. Jag bor kvar här till den 23:e, så jag har några dagar på mig att slutföra min utforsknng av Moskva. Har du något tips på något jag bör göra, lämna det fort! Tiden flyger!